En karaktär lämnar politiken

Oskar Lafontaine, 66 år gammal.

Oskar Lafontaine meddelade i november att han led av cancer, något som gjorde att frågan om det tyska vänsterpartiets vara eller inte vara ställdes på sin spets. Nu meddelar hans ombud i partiet, att han helt lämnar politiken (lördag 23/1-10).

En era går därmed i graven.

Han vill inte själv tala om vad han lider av, men säkra källor i Berlin meddelar att det rör sig om prostatacancer.
Rent generellt är prognosen är ganska god, om inte cancern upptäcks för sent, men ofta har förloppet gått mycket långt innan det upptäcks, vilket gör prostatacancer till den vanligaste dödsorsaken i cancer för män. I Sverige upptäcks årligen omkring 9000 fall och 2500 dör årligen i sjukdomen i Sverige.

Lafontaine gjorde sig känd som en ivrig kritiker av Helmut Schmidt, den socialdemokratiska kansler som regerade mellan 1974-82, och hans planer på att medverka till amerikansk utplacering av Pershing II-missiler i Tyskland.
(Ni som var med minns säkert demonstrationerna).
Schmidt avgick sedermera efter ett misstroendevotum i parlamentet vilket gav Helmut Kohl makten 1982.
Han omtalades ofta som Willy Brandts kronprins, som en av de socialdemokrater som sågs som ett framtidslöfte.

Lafontaine var borgmästare i Saarbrücken (1976-1985), huvudstaden i Saarland.
Mellan 1985 och 1989 var han delstaten Saarlands ministerpresident och 1990 var han även SPD (socialdemokraternas) förbundskanslerkandidat.
Under valkampanjen blev han nära nog mördad av en förvirrad kvinna efter ett valmöte i Köln, vilket gjorde att hans karriär under en tid fick anstå.

Som partiledare för SPD 1995-99 skapade han grunden för den valseger som kom 1998 när Gerhard Schröder blev förbundskansler.

Missnöjd med att han inte blev förbundskanslerkandidat, utan endast finansminister, avgick han 1999, efter bara 145 dagar. I några år kritiserade han Gerhard Schröder för att driva partiet åt höger, och till sist bestämde sig Lafontaine för att helt lämna Socialdemokratiska partiet.

Istället bildade han ett nytt parti. En intressegrupp, som bildades 2004 av fackföreningar bland andra, ombildades 2005 till ett parti - Valalternativet Arbete och social rättvisa (Die Wahlalternative - Arbeit und soziale Gerechtigkeit)som gick i koalition med de före detta Östtyska kommunisterna (PDS), Partei des Demokratischen Sozialismus.

Redan från början var Oskar Lafontaine partiledare och har lyckats ena partiet trots stor inre rivalitet mellan en höger- och vänsterflygel (inte helt olikt det svenska Vänsterpartiet).
Som koalition kallades partiet för Die Linkspartei, eller kort Die Linke.

I det senaste lokalvalet i augusti 2009 fick Vänsterpartiet Die Linke i Saarland 21,3 procent av rösterna, vilket gjorde partiet till det tredje största. Han hoppades då kunna bilda regering tillsammans med De gröna men dessa valde istället att koalitionsregera tillsammans med CDU och FDP, som väl närmast kan liknas vid Kristdemokrater och Moderater Ja, den politiska kartan ser annorlunda ut än i Sverige).
I riksvalet i september till Förbundsdagen fick Die Linke 11,3 procent av rösterna (76 mandat av totalt 622) vilket gjorde partiet till det fjärde största i förbundsdagen.

(De övriga partierna är CDU (Kristdemokraterna): 194 mandat, '
SPD (Socialdemokraterna) 146 mandat. Dessa två partier regerar i koalition idag.
Otänkbart i Sverige!
FDP (ungefär: moderaterna eller folkpartiet): 93 mandat,
Die Linke (Vänsterpartiet): 76 mandat
Die Grünen (Miljöpartiet): 68 mandat och
CSU (De kristligt-socialistiska partiet - som är till HÖGER om CDU (!): 45 mandat.

Dessa framgångar för Oskar Lafontaine hotas nu, menar Berndt Riexinger, partiledaren för Die Linke i Baden-Württemburg av de splittringstendenser som från hotar spränga partiet. Han menar att Oskar Lafontaine är oersättlig som den enande kraften i partiet.